Att längta "hem"

Jag vet vad jag vill med livet. Jag vill så mycket och har så många drömmar att mina tankar exploderar in i varandra.

Men jag hade en stabil 5-års-plan, så säker att vad skulle kunna komma ivägen att jag inte håller den? År ett ta studenten och hitta ett arbete på heltid. År två jobba som målarlärling och fika med vänner och drömma mig bort. År tre börja på dekorationsmåleri skola och bo i min egna slitna lägenhet i Norrköping. År fyra fortsätta utbildningen och fika med nyfunna vänner. År fem flytta till Tyskland och känna mig hemma.

Men efter ha varit i Tyskland över nyår och träffat släktingar, dansat på klottriga klubbar och druckit öl, slog det mig. På tåget på väg hem, innan jag skulle gå av och byta tåg i Hamburg, sprack min plan.
Jag vill ju inte alls vänta FEM ÅR innan jag kan känna mig hemma. Jag vill inte stå ut med dyra luncher, 100 kronor för gin&tonic, svartklädda människor som springer överallt, ställen som stänger kl 3 och man måste vara gammal för att komma in när allt man vill är att dansa. Inte det här i FEM ÅR.

Man har vänner från andra länder som lovprisar Stockholm och tycker allt är "sååå mysiiigt" och alla kaféer och all fika och människorna är sååå trevliga, snygga, stiliga. Så står man bredvid och nickar, ler, men istället tänker man "visst visst." hjärtat liksom längtar bort och man planerar sin flykt från den gråa staden när de andra instagrammar över en latte.

Men så kommer tvivlet ändå. Sommarkvällar i Vitabergsparken med picknick, båten till Gröna Lund, promenader på Södermalm. Vinter i Gamla Stan. Det gör Stockholm värt, det som håller fast mig.
Fast så går man längs Slussen, det snöar iskorn och sucket kommer utan förvarning. T-Centralen, rusningstid en fredag vid lönehelg, sucket igen. Lördag kväll, går förbi Sturehof och alla är klädda i päls, grått beige svart.
Om jag suckar i denna stad, då mår jag väl inte bra här? Jag vill inte sucka, inte ha den där tunga känslan i bröskorgen.

Kanske att jag en dag kommer älska Stockholm. Men jag måste få åka bort, liksom utanför Sverige, uppleva andra människor, platser, kulturer. Kanske måste man sakna det innan man kan uppskatta det.
Utbildning då? Jag håller alternativen öppna. Kanske jag går på grafisk design-kurs i Florens ett år, eller målar i Paris ett halvår. Kanske hittar jag något i Tyskland med en gång.
Vad som helst, bara jag får åka bort.
Min plan nu: Ta studenten, hitta jobb, skramla ihop pengar och dra fort som tusan härifrån. Sen får vi se vad händer.

Lyckliga jag, Hannover 2011.

TRANSLATION:
I had a 5-year-plan, but getting so tired of Sweden. I just wanna run away as soon as possible to Germany. So we'll see what happens in the future.