måndag 31 januari 2011

An Education




"I feel sorry for your cello. I don't want it to get wet."
"He wants to kiss you, Isn't he quite naughty?"
"I don't want to loose my virginity to a piece of fruit!"
"I'm sorry you think I'm dead."







Se denna film. Så underbar och fin att man dör lite inombords. 
Jag minns då jag såg den på bio i Brighton hösten 2009. Sandra och jag var de som skrattade högst och mest i salongen. Man längtar lite tillbaks dit.

fredag 28 januari 2011

la ritournelle




Solen sken så vackert idag och jag var på strålande humör. punkt.

onsdag 26 januari 2011

2012
The End Is Nigh
It Has Been Foretold
I Am Waiting For It
I Am Ready
Let Fire and Brimstone
Ice and Snow
Air and Earth
Tear This World Apart
In One Last Show

I stood atop the highest building in this city of humans and stared into the dark night sky. The stars shined like the gigantic orbs of pure energy they were untouched by the hands of mankind.
The wind gently touched my cheek as it flew by, it was a chilly night like you could expect in December.
The city below me was still filled with the lights made by the human race and their everlasting wasting and trashing. 

The taxis still drove around like in a playground even tho the time was getting close to noon. 
Time... is it even real? 
The humans are such an interesting race, it is such a pity they will have to die.
I looked down on my wrist and my rolex reflected the moonlight onto my eyes. 11.43 PM.

I could hear the sound of sirens in the distance and the red and blue lights flash between the buildings.
It was to no use to chase them down, within minutes their minds will be filled with fear.

My clock beep as it turns to 11.45.
Fifteen minutes left of this glorious world.
Fifteen minutes left of the Age of humans.

Fifteen minutes left until the last show the earth will ever make start.
Fifteen minutes left until this world will fall into silence.
Fifteen minutes left...
It's only fourteen now.

I drew a deep breath and I could feel the air fill my lungs.
Air – What keeps the humans alive.
They are fragile but yet they have outlived great challenges.
An alarm goes off in an apartment beneath me and a few moments later two gunshots.
Ten minutes, the minutes before the destruction of the world you know as Earth begin.
I could see more lights in the sky as if someone lit candles.
But these lights I knew. Are not like the stars.
They leaved a burning trail as they grew bigger and bigger.

I could hear them now, the humans.
Their screams echoed between the buildings.
Five minutes.
The wind is colder now.
The hair at the back of my head rises as the wind dances around me.
The snow is in the wind.
Three minutes.
The screams is getting louder.
I can see the humans running down there.
Like ants running for shelter in the ant hill.
Two minutes.
Helicopters arrive.
They carry men of the military, trying to calm the chaos.
It is of no use.
One minute.
The fire in the sky burns to bright. To not be noticed.
The white winds are to cold. To not be noticed.
The quakes of the earth to heavy. To not be noticed.
And as my alarm goes off.
As my watch turn to 00.00.
The most spectacular show of all time starts.
Meteors fall from the sky. Crushing and melting all in their way.
Icicles carried by the winds. Piercing and freezing everything it touches.
Stalagmites from the earth. Crushing and breaking everyone it reaches.

...
I bid you farewell.






Skriven av Jimmy Gustafsson.
Väldigt, väldigt fint skrivet.

.

måndag 24 januari 2011

In the woods




























































































Charmigt, Lou.































Hittade bilder från i höstas, september någon gång, då jag och Maloue var ute i skogen. Jag och Maloue är ett rätt bra fototeam faktiskt. Plus hennes råtta Laban.



.

söndag 23 januari 2011

Laughing so hard that my turban unravels and falls into my curry

En fredags- eller lördagskväll kan man ha lust att hyra film, om man har bjudit över sina vänner eller känner för att vara laglig. Och det är egentligen rätt enkelt att hyra en film.
Men där jag bor är det tydligen väldigt kompilcerat och jobbigt. Såhär brukar det gå till:
Jag väljer en film och går fram till disken, en indisk man kommer fram och letar efter dvd-skivan. Sedan ber han mig om legitimation, tar kortet, knappar in siffrorna och en väldigt lång tid går. Jag har ingen aning om vad han håller på med, men sen får jag kvitto och filmen och går. En liten stund senare ringer mobilen och det är från videobutiken. Jag hör bara ett mumlande, "glömt kort... lesch...ion...", är i princip det enda jag hör, men fattar att jag glömt legitimation och säger att jag kommer upp och hämtar det, då svarar han "va?.. lesch..ion". Knasigt. Han gav aldrig tillbaka kortet, så det är väl rätt självklart att man glömmer det då.
Eller så blir det såhär:
Jag och min pappa undrar om "Ocean's 11" finns inne, men mannen bakom disken förstår inte vad vi säger. Efter x antal upprepningar ber han pappa att skriva ner titeln. Efter cirka fem minuter mumlar mannen och vrider på dataskärmen och visar oss om det är rätt. Där står det "Kokain".
Alltså, det jobbar bara indiska män som varken förstår svenska eller engelska. Jag begär inte att de ska kunna perfekt svenska, men kanske prata tydligare och framför allt veta vad de håller på med.



btw, bra söndagsmusik.

torsdag 20 januari 2011

"Oh no, Alex!"

Jag gillar den här killen väldigt, väldigt mycket.

onsdag 19 januari 2011

Ibland är man bra

"Hon andades ut förtvivlan. Förtvivlan var som grå rök. Hon blev röken."
- ur "Gentlemannens famn", min egenskrivna novell.

måndag 17 januari 2011

söndagen efter festen

Jag tog med mina kusiner ut på promenad. Det var soligt och fjorton grader. Sanslöst bra väder ju.

Laila.

Tamina.

Och så vi tre.

Vår vår vår vår. Det fanns verkligen inte snö så långt ögat kunde nå.
Hej. 
















































































































































































































Det här är bilder som jag hade tagit från min lilla digitalkamera. Jag tog inte bilder från stora festen, det gjordes med systemkameran, som föräldrarna tagit med sig på sin skidsemester. Så det betyder att de kommer inte fören om två veckor. Och betyder också att jag och min bror fick flyga hem imorse från Berlin. Som vanligt råkade jag ut för något pinsamt.
Först stapplar vi sist in i planet med stora väskor och gör stort väsen av oss och väskor upp och ner. Sitter ner, och så hör jag mitt namn i högtalarna. En ung flyvärd ropar "Isabella Celine" och kollar på mig och mina ögon var stora av förvåning. Så jag smyger fram längs gången och så visar det sig att jag tappat ett sjukförsäkringskort.
Så blev man kändis idag.
Nu är jag trött och gör i princip ingenting. Ciao.

onsdag 12 januari 2011

Like blood and love and passion

Idag fick jag min drömfärg. Så underbart rött. Dock sved det i hårbotten och i plånboken, en rejäl slant, uah. Varje gång jag går förbi spegeln stannar jag upp och ler lite extra.
Från och med imorrn kommer jag inte vara i detta land, för jag ska till Tyskland för att fira gulliga morföräldrar som hållit ihop i ett halvt sekel. Så imorrn klockan 05:15 blir man väckt. 
Godnatt och Auf Wiedersehen!

tisdag 11 januari 2011

He's my number one






Det här är min lilla älskling, just för att jag har gjort honom själv. En vecka i höstas fick jag pröva på keramik i skolan. Och då tillverkades denna söta sak. Det var inte fören senare jag såg att huvudet är ju en aning för stort, men vi skyller det på att han är smart. 
Under keramikverkstaden fick jag även lära mig att dreja. Även om händerna brändes, ryggen gjorde ont och huvudet snurrade, blev jag som besatt av att dreja. Jag till och med drömde det. 
Och det är svårare än det ser ut. Fast väldigt kul, för man blir kladdig om händerna och nerstänkt.
Så jag tycker verkligen att ni ska testa på det nån gång, för skojsigt är det. 

I'm happy you feel the same way as I do, 'cause you know, I don't feel anything.

Igår var jag så glad att jag bestämde mig för att baka gulliga kakor med smarties i. Eller chokladpastiller enligt ICA.
Cookies!

Det hände en sak igår, och så som jag kände mig kan ungefär beskrivas som den senare delen av den här låten.

fredag 7 januari 2011

en mini-lördag, alltså onsdag då



Vintage-dag med Sandra. Fluffkjolar är rätt grymt.

Kittelattack.

 Hela dagen var en fin dag. Promenerade runt på söder med Sandra till olika second-hand butiker, men de flesta var stängda. När Sandra sa "vilken otur vi har!", just då rasade snö ner från taket på oss! Det kan man verkligen kalla otur. Men efter ett par timmar i Gamla Stan drog vi oss hem till några vänner som hade fest och de bjöd på mat. Sedan sattes grekisk musik på och lite senare dunka-dunka musik och så dansade vi resten av dagen.



onsdag 5 januari 2011

kvack

Om man inte har så mycket att göra kan man ju alltid fylla badkaret med vatten och sätta i alla badankor man har och även leka med sin radiostyrda badanka.